Kort men betydelsefull kväll! 
Blev en väldigt kort utgång för min del igår, ca 10 min inne på b&b. Jag beundrar verkligen de personer som går i höga klackar i onyktert tillstånd. Att dansa var ett rent balans problem, hur fixar ni det?
När vi anlände utanför b&b stod det två tjejer varav den ena höll en kattunge i famnen, det finns ju en honkatt som håller till under skomakarhuset och lägger sina kullar där under. Den här kattungen hade väl lyckats ta sig ut eller så har mamman fört bor den. Den här katten är möjligen invalid eller skadad nämligen, den går snett med huvudet och kan inte gå rakt. Det är mycket möjligt att mamman stött iväg den.
Hur som haver så var det perfekt och lägligt att vi matchade in och stötte på dessa flickor, med tanke på att jag volontär arbetar på kattfotens katthem. Så jag tog över den lilla kissen på ca 10 veckor och ringde den ena föreståndaren till kattfoten för ett ingripande. Efter ca en timme hade vi löst situationen, den andra föreståndaren kom och hämtade upp katten och körde iväg den till föreståndaren som jag ringde.
Förutom att Lotta inte har sovit en blund i natt så mår kissen bra efter omständigheterna. Mätt i magen och väl omhändertagen!
Min katt är knasig
Sessan sitter med benen på kanten utav kattlådan när hon ska skita & när hon ska krafsa över kattsand så går hon bara i med fram tassarna. SO CUTE! Haha min prinsessa är fin i kanten.
Mina små guldklimpar
Var och lämnade in Bamses och Cuties journaler och vaccinationsintyg på kattfoten idag, och självklart kelade jag en stund med mina små guldklimpar också. Mina kollegor säger att dom inte trivs alls, dom ligger ihop tryckta tillsammans och är inte ute och busar alls. Äter gör dom om kvällarna & nätterna, men det gläder mig att dom inte undviker att äta i alla fall. Mina små skygga hjärtan, jag saknar att ha dom här hemma. Det är jätte tråkigt att dom nu stannar i sin utveckling, jag hoppas verkligen att mina kollegor ägnar lite extra tid med dom. Jag kommer åka och kela med dom så ofta jag kan, utöver när jag är där och jobbar. Dom njuter verkligen av att bli kelade, jag kommer inte att ge upp hoppet om dom två. Visst är dom skygga och fräser till när man närmar sig men dom attackerar inte, verken biter eller bits. Det har inte hänt hittills i alla fall. Efter fyra månader tillsammans med dom, att ha fått arbeta med dom sedan dom var 8 veckor gamla och totalt skygga och har fått följa deras utveckling som har varit enorm så kan jag enkelt säga att dom har en plats i mitt hjärta. Det kommer att gå vägen för dom, jag har varit med från början och jag tror på dom till 100 %. Det gäller bara att ta det i deras takt och att ha tålamod. Jag älskar er mina små guldklimpar <3
På återseende
Jag har förkylningen äntligen börjat vända, halsen och örat är bättre i alla fall. Yey! Näsan är fortfarande täppt och lite feber finns det allt kvar men så länge det går åt bättrings vägen är jag glad. Är så trött på att sitta hemma och uggla nu, har ingen ork till någonting. Mina älskade kisar har dock fått massor med uppmärksamhet och det är både jag och kisarna glada över, min älskade små guldklimpar.
Idag lämnade jag in Bamse och Cutie på kattfoten, jag bestämde mig för att behålla Beauty ett tag till. Det lutar åt att jag kommer att behålla henne faktiskt. Hon går så himla bra ihop med mina katter och det märks att dom storm trivs ihop. Det känns tråkigt att ha lämnat in dom andra två, fick höra att dom suttit intryckta i samma hörn som när jag lämnade dom hela kvällen också. Jag hoppas att dom mjuknar till snart och vågar utforska lite. Beauty har gjort stora framsteg i sin utveckling från att ha varit totalt skygg som sina bröder. Bamse och Cutie har varit lite långsammare, men dom har absolut gjort stora framsteg dom också. Jag ska berätta mer om det senare och jag kommer definitivt att hälsa på dom så ofta jag kan utöver när jag jobbar.
Nu ska jag krypa ner under täcket hos min älskling, jag ligger just nu i en myshörna jag fixade på golvet för att ligga och mysa med mina katter.
Random bild från min lunch idag, (rester från igår) och en bild på Bamse, Cutie och min egna katt Mitzi.
Bamse, Beauty & Cuty!
Jag hoppades på att förkylningen skulle väda till det bättre idag, men den turen har jag inte med mig. Vaknade upp med känslan av ett rivjärn i halsen och knappt någon röst. Näsan rinner som bara den, samtidigt som den helt igen täppt. Febern håller sig kvar och örat värker. Jag håller verkligen tummarna för att det vänder tills i morgon och går mot bättrings vägen. Jag har verken lust eller tid till att vara sjuk, det "posetiva" är att jag i alla fall har fått ta det lugnt och inte gjort ett skit under tre dagar. Det var vad jag ville, men absolut inte på grund av sjukdom.
