Var och lämnade in Bamses och Cuties journaler och vaccinationsintyg på kattfoten idag, och självklart kelade jag en stund med mina små guldklimpar också. Mina kollegor säger att dom inte trivs alls, dom ligger ihop tryckta tillsammans och är inte ute och busar alls. Äter gör dom om kvällarna & nätterna, men det gläder mig att dom inte undviker att äta i alla fall. Mina små skygga hjärtan, jag saknar att ha dom här hemma. Det är jätte tråkigt att dom nu stannar i sin utveckling, jag hoppas verkligen att mina kollegor ägnar lite extra tid med dom. Jag kommer åka och kela med dom så ofta jag kan, utöver när jag är där och jobbar. Dom njuter verkligen av att bli kelade, jag kommer inte att ge upp hoppet om dom två. Visst är dom skygga och fräser till när man närmar sig men dom attackerar inte, verken biter eller bits. Det har inte hänt hittills i alla fall. Efter fyra månader tillsammans med dom, att ha fått arbeta med dom sedan dom var 8 veckor gamla och totalt skygga och har fått följa deras utveckling som har varit enorm så kan jag enkelt säga att dom har en plats i mitt hjärta. Det kommer att gå vägen för dom, jag har varit med från början och jag tror på dom till 100 %. Det gäller bara att ta det i deras takt och att ha tålamod. Jag älskar er mina små guldklimpar <3